Den japanska Sibeliusdiktaren Aoi Ikame och Sibeliusmuseums betydelse
17.06.2026
Den här gången har bloggtexten producerats av en gästande skribent. Lasse Lehtonen är docent i Asiaforskning och musikvetenskap. Hans verk Sibelius Japanissa (SKS, 2026) handlar om mottagningen och ställningen av Sibelius musik i Japan. Skribenten har översatt dikterna i denna text till finska, museet till svenska.
När jag för några år sedan gjorde arkivforskning i Sibeliusmuseum om museets material angående Japan råkade jag stöta på en intressant bok: den japanska Aoi Ikames (1960–1977) dikt- och essäsamling Paikka jossa olin (Platsen var jag var; Moto ita tokoro).
Först blev jag förvånad – varför ingår det ett skönlitterärt verk i samlingen? – men kopplingen till Sibelius framgick genast i bokens innehållsförteckning: i Ikames bok ingår 11 dikter som är skrivna till Sibelius verk, och hon har sammanställt dem till en serie ”Sibelius-oden”. När man betraktar bokens innehåll sticker odena verkligen ut för Ikames övriga dikter behandlar universella teman som ungdom, identitet, konst, sorg och tidens gång.
Så hur har Sibelius hamnat i detta sällskap?
**
Det visade sig att Aoi Ikames historia är faktiskt mycket tragisk. Den konstnärligt begåvade unga kvinnan led av svår depression, och under de mörkaste perioderna var västerländsk konstmusik en av hennes viktigaste sysselsättningar. Ikames liv tog tyvärr slut tidigt, då hon vid 17 års ålder bestämde sig för att lämna denna värld.
Att Ikame hade skrivit dikter, noveller och andra texter var en överraskning för hennes föräldrar som hittade materialet efter hennes död. De beslöt sig för att redigera och publicera texterna.
Varje Ikames Sibelius-ode är tillägnad ett av kompositörens orkesterverk så att odena spänner över Sibelius hela produktion från hans ungdoms nationalromantik till slutrakans formmodernism. Flera symfonier och symfoniska dikter, såsom Finlandia och Valse triste, har fått sina egna dikter.
Ikame närmar sig Sibelius från förvånansvärt olika synvinklar. I vissa dikter har hon imiterat kompositionen och dess teman, medan hon i andra snarare har omvandlat sina upplevelser och sinnebilder till poesi. Till exempel dikten (1976) om Finlandia är rytmiskt starkt kopplad till Sibelius komposition. Diktens inledning kan tolkas lika väl ur det unga, stigande Finlands synvinkel som ur en ung människas perspektiv som söker sin plats i världen:
Ni vet inte!
Inte det att vi är unga
Ni vet inte!
Inte det att vi har sanningen i våra händer
Vi tiger inte av gammal vana –
vi stiger nu
Äntligen ser vi våra fötter,
våra egna fötter som vi står på
Dikten (1976) om Tapiola behandlar temat i koppling med Kalevalas skog istället för att imitera Tapiolas form:
Skogens gud! Famnande din kantele
vänder du blicken mot mig, ur vilken en fjärran sjö speglas
och du går tillbaka till din skog.
Min vän! Titta hur mycket
han har givit oss:
spår som ritats in i skogens skymning,
Pohjolas döttrar som sjunger djupt inne i skogen,
Sampo som ger en oändlig lycka,
och de forntida hjältarnas danser.
Spänningen i avsnittet uppstår från att läsaren inte kan vara säker på om texten handlar om skogens gudom eller om Sibelius – eller om man kan ens skilja de här två från varandra. Motsvarande lekfullhet återfinns även i andra dikter.
**
I dikterna kan man ana Ikames djupa kärlek till Sibelius musik, och precis därför har samlingen kommit till Sibeliusmuseum. Efter att ha tagit del av Ikames dikter utforskade jag utrikesministeriets arkiv och därifrån hittade jag brevväxling mellan Finlands ambassad och Aoi Ikames far, Arao Ikame.
Det visade sig att det var viktigt för Arao Ikame att få sin dotters verk till museet. Betydelsen var nästan andlig vilket framgår tydligt i ett brev till ambassaden: ”Min fru och jag är lyckliga när vi vet att verket bestående av vår dotters texter är nära till mästaren Sibelius som hon mycket uppskattade under hennes tid i denna värld.”
Ikames historia berättar förstås om den internationella påverkan som Sibelius musik har och Sibeliusmuseums betydelse som ett internationellt känt centrum för Sibelius. Kanske det största värdet ändå ligger i det att Ikames dikter tilltalar läsaren på ett sätt som öppnar upp nya perspektiv på Sibelius musik. I Ikames dikter har känslan av Sibelius vandrat tillbaka via Japan till Finland.
3.6.2026 Lasse Lehtonen
Citat:
Ikame, Aoi: Moto ita tokoro (Fukuoka: Ashi shobo, 1978).
Utrikesministeriets arkiv, Arao Ikames brev till Teppo Takala 8.2.1979. Kapsel 7. Eid Musiikki, Taide, 1953–82.